Även om huset var i gott skick och taket tätt,
hade det stått ouppvärmt under många år. Det
var en charmig miljö full av industrihistoria.
Det var rått och kallt, dammigt och smutsigt och
en utmärkt bostad för flugkolonier, vilka levde
upp under den omfattande renoveringen 2016–
2017, när huset bjöd på skön värme.
Ingen rät vinkel, ingen rak vägg
ÖVERGIVETMENFRISKT
Där stoddet –ett nära100årgammalt
hus av handslaget tegel. Tornade upp
sig över närliggande byggnader, som
ett monument från en svunnen tid.
Lika starkt, lika vackert som då det
stod klart 1919.
Havremagasinet hade behållit sin
industriella känsla genom åren då
det fungerade som lager för proviant
till försvaret. På den södra halvan av
huset hade den förra ägaren, någon
gång på 80-talet, gjort ingrepp för att
ordna en egen entré. Från ytterdörren
hade en brant trätrappa med snidat
träräckemonterats, för att nå kontoret
på andra våningen. Golven knarrade
underplastmattanochenklavitmålade
väggar hade slagits upp för att dela av
utrymmet.Hurmanän försöktevärma
uppkontoret, smög sigden råa, fuktiga
känslan inbland fakturor ochodiskade
kaffekoppar och det blev rätt ensamt,
att som enda hyresgäst, försöka liva
uppdet 3500m
2
storahuset.
Den norra halvan användes som
ouppvärmt lager. Det var så gott om
plats, att det kändes ödsligt. Interiört
såg Havremagasinet ut som det gjort
sedan renoveringen 1955. Det var en
spännande miljö där man lätt kunde
föreställa sig hur verksamheten såg ut
femtio år tidigare. Spåren från den
tiden, då det var liv i huset, fanns
överallt;körplåtarsomskyddadegolven
från den täta trafiken in och ut från
lagerytorna, rejäla pelare och bjälklag,
en stor våg på bottenvåningen, in- och
utlastningsportar med lastbryggor.
Genomallavåningarleddestentrappan
